Lammkött

2012-12-10
14:22:01

Jag bara är.
Jag är så jävla ledsen, har gått runt hela dagen och snäst åt alla och förstår inte varför jag inte bara kan vara glad.
Jag är nära till gråt konstant och allt känns bara som ett jävla helvete.
När någon säger något ger jag dom ett halvtaskigt leende, jag kan inte ens le ordentligt på låssas längre.
Läkarbesöket är det värsta någonsin, och detta är inte det sista än på ett tag. 
Fick massor med information, jag satt mest och stirra rakt ut i luften, som resten av dagen. 
Har inte fått något gjort alls på lektionerna och lärarna är bara sura mot mig. 
Nä det är en skitdag och jag är så ledsen över massor. 

2012-12-09
22:38:51

Jag ville ju inte..
Jag ville inte gå till doktorn och kolla om det va nått fel. Jag ville fortsätta vara lyckligt ovetandes. 
Att inte veta om det är normalt eller inte, om det är medicinerna eller vad det är som gör det här. 
Jag ville inte!!! 
Och när det väl kommer till kritan så finns du inte där. 
Du bara skiter i det för "dom ska ju bara". 
Nej dom ska ju inte bara, förstår du inte att det är inte "bara" längre när det kommer till ett hjärtfel.
Det är inte längre "bara" innan va det "bara hjärtklappningar, bara att hjärtat hoppade över slag, bara lite smärtor, bara bara bara" men nu är det inte bara längre.
Har mardrömmar varje natt om hur mitt hjärta stannar, jag dör och man först hittar mig efter två tre dagar. 
Det är inte bara, imorgon ska jag in till sjukhuset. 
Det är inte längre bara... 

2012-12-08
06:23:32

Leva eller dö
Jag har tänkt på en sak väldigt mycket, och då menar jag väldigt mycket! 
Hur mitt liv har sett ut, hur många faror jag har klarat mig igenom, hur många självmordsförsök jag har överlevt.
Jag har utsatt mig för så otroligt många och stora risker i mitt liv. 
Och nu, nu när allt ska anses vara bra. 
När allt kändes så bra, så händer det saker jag inte kan kontrollera. 
Att vara sjuk kroppsligt, att inte veta hur länge till jag får vara kvar. 
Då var jag inte rädd, nu är jag rädd för nu är det inte längre jag som styr. 
 
 
 
 
 
 
 

 
Jessica jag älskar dig, allt är inte skit. 
Se hur du ler, och se hur jag ler. 
Känn dig för, du gör så mycket för mig.
Du är inte dålig för mig! 
Jag älskar dig, jag älskar dig.

2012-12-07
03:32:03

När hjärtat inte dunkar
Ordagrant menat, har domnat i olika delar av kroppen i stort sätt hela dagen och vissa gånger har jag känt mig helt avdomnad och inte kunnat röra på mig. Hjärtat hoppar över slag för att sen rusa iväg i 180. 

Det är ingen bra dag/natt nu, jag är rädd så otroligt rädd. 
Läkarbesök på måndag. 

2012-11-27
20:18:56

Det är över nu
Du kommer aldrig behöva känna dig otillräcklig igen, inte gentemot mig i alla fall.
Det är över nu, det är över nu.. 

2012-11-22
01:03:52

När jag inte längre orkar
Jag orkar inte kämpa mer, jag orkar inte hålla tillbaka.
Jag är bara jag och räcker det inte för dig så kanske jag inte borde vara i ditt liv längre.
Jag har haft en blandad uppväxt, min familj är otrolig men det är allt utanför som har sårat mig och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det längre.
Jag vet inte längre vem jag är eller vad jag står för.
Du gjorde mig blind, allt jag ser är dig.
Men det är inte mig du vill ha fullt ut, de är inte mig du vill leva ditt liv med.
Ibland önskar jag bara mitt hjärta slår lite fortare så jag kan få ett slut på mitt lidande.
Godnatt

2012-11-11
17:47:23

känslor
Det är så otroligt blandade känslor. Jag är glad samtidigt som jag är ledsen.
Glad att få träffa dig men ledsen för att jag blir undangömd.
Jag känner mig så liten, att bli undangömd är ingen rolig känsla.
Det är en känsla om att man inte är värd mer än så, att man skäms över mig. Syns jag inte och hörs jag inte finns jag inte..

2012-11-02
09:34:07

...
Vår saga är slut nu, ingen kommer läsa den,
jag förstörde allt, Min underbara vän.
Jag vill inte andas, försök att förstå mig,
du kommer alltid vara med mig, Min älskade vän.

2012-11-02
09:28:38

Låten
Jag försöker verkligen lyssna på den, det är som att lära mig något nytt. Jag misslyckas gång på gång.
Det vänder sig i magen på mig och jag funderar fortfarande på vart det gick så förbannat snett.

2012-11-01
13:33:12

Livet rullar på?
Idag ska jag försöka sätta mig ner med lite mer plugg som jag hade missat att jag hade.. 
Samtidigt som det är väldigt skönt att vara hemma i Skåne så saknar jag mitt eget rum och min egentid som jag inte helt får här. 
Tankarna snurrar så jag blir helt jävla dum i huvudet ibland.. 
Vart leder allt? 
Vad håller jag på med egentligen? 
Blir jag mer sårad eller går detta att hålla på en bra nivå? 
En bra nivå vet jag inte helt om det är, det är helt enkelt inte en bra nivå.
Såhär har jag aldrig gjort innan, det känns konstigt samtidigt som det är helt underbart. 
Varje dag tänker jag på vad det är för nått och varför det inte går att släppa... 
Jaja, fuuuuck it. 
Svaret lär la komma med tiden, än så länge så njuter jag mest över hur det är :) 

2012-10-31
22:20:53

Funderingar
Jag vet inte ut eller in, jag blir inte vettigare över allt som händer runt om kring mig. Jag blir så trött..

2012-10-08
22:53:26

Svart
Jag ser mig runt om kring och allt är bara svart.
Svart som natten känns mitt liv.
Tankarna är svarta och livet vet jag inte helt vad jag ska göra med.
Jag gör val som inte alltid är så bra för mig, och livet jag har nu är inget jag önskar att jag hade.
Jag önskar ingen detta helvete jag lever i eller besluten jag måste ta.
Jag måste reda ut mig själv och reda ut mina beslut så jag någon gång kan få rätsida på mitt mående och vad som faktiskt borde betyda något i mitt liv och vilka som bara tar allt för mycket energi.
För när jag tänker efter ger hon mig inte lika mycket som jag ger.
Hon vänder allt så att hon blir offret att det är henne det är synd om och inte mig.

Det går inte bra just nu helt enkelt..

2012-10-02
22:28:09

Trampad och spottad på!
Jag blir så ledsen och frustrerad över hur jag som bara försöker finnas där. 
Jag som hela tiden tror gott om människor alltid ska bli trampad och spottad på. 
En påse skräp kan man ungefär ta och likna mig med för tillfället, det är ungefär vad jag känner att jag är i värde när någon utnyttjar mig och mina känslor. 
Ligg och krama å pussa på mig, släng mig sen på marken! 
Spotta på mig, trampa på mig!!!!!!! SNÄLLA BARA EN GÅNG TILL!?!!????
Det är väl det du anser att jag är värd!? 
Det är så mycket jag känner att jag är värd, du ger mig ömhet för att sen misshandla mig (psykiskt kanske jag ska lägga till). 
Du slår på mig tills jag inte kan stå upp, sen kramar du om mig och säger att allt kommer bli bra.
Jag känner mig stark igen och då slår du ner mig igen. 
Jag ska vara på botten, det är där jag hör hemma. 

2012-08-27
18:45:58

Skolan
Är framme på skolan, har satt upp gardiner och haft mig idag efter att skolan va slut. 
 
Mitt huvud dunkar, massa ångest för att jag är så högt uppe i varv hela tiden efter att skolan är slut.
Vet inte helt hur jag ska ta mig ner, men jag hoppas jag snart kan komma ner på jorden igen för detta suger så in i helvete. 
Har träffat två killar som jag kommer sådär lagom överrens med, det är i alla fall så jag har några att umgås med under skoltid.. 
Annars så är det väl väldigt mycket "normala" människor här som inte faller mig alls i smaken. 
Vi har haft lära känna övningar idag vilket jag själv tycker är väldigt tråkigt och väldigt segt. 
Men det va bara i 4 timmar så det gick ändå :) 
Imorgon står det, it information på schemat men det är också allt. 
Från 08.50-14.00 än så länge ser det lovande ut i alla fall :) 

2012-08-21
06:22:00

En evig kamp
Jag vet att jag har tyckt synd om mig själv i stort sätt två veckor.
Men jag skulle aldrig önska någon det liv jag har gått igenom, så som jag har fått kämpa för att människor ska acceptera mig för just den jag är och vad jag håller på att bli. 
 
Mitt liv är absolut inte det värsta liv man kan tänka sig, har hört om så mångas liv som har varit mer berg och dalbana än vad mitt liv har varit men för mig har det varit tufft ändå. 
 
Mitt helvete började samma dag som jag började 6-års gruppen i skolan, jag var en liten tjock flicka från landet. 
Ni ser ju redan var detta kommer landa kanske, jag kom till en skola där jag inte kände någon medans de andra barnen hade växt upp med varandra för dom var från stan och hade gått på samma dagis, deras föräldrar kände varandra sedan innan. 
I varje klass fanns det alltid någon som inte "passade in" jag blev den personen samma dag som jag satte min fot på den skolan. Jag blev ett offer för de andra eleverna, jag var lätt att trycka ner för enda sedan jag va liten har jag blivit lärd att man ska vara snäll och inte sticka ut från mängden. Men jag stack ut, men inte på ett sätt som jag kunde hjälpa. Jag var liten och tjock, jag blev den som alla skrattade åt, men jag försökte ta det som om att dom skrattade med mig. 
Jag blev mer och mer frånvande på lektionerna ju fler år det gick i skolan, jag hittade mig en drömvärld i böckerna.
Att läsa va min enda flykt för att kunna komma hem varje dag efter skolan med ett leende på läpparna och ljuga om att jag hade hittat på roliga saker med "vännerna" i skolan för att mina föräldrar inte skulle vara oroliga för mig. 
 
Åren gick och mina föräldrar hade ingen som helst aning om vad som egentligen försegick, jag försökte berätta för lärarna men det enda jag fick höra va att "det är ditt eget fel, dom gör inget fel. Dina klasskompisar är snälla mot dig". 
Jag bar på en massa saker ett litet barn inte skulle behöva bära på, bland alla böcker och tårar så fann jag ett sätt att lindra min smärta jag hade i bröstet. I fjärde klass startade mitt självdestruktiva beteende till rakblad, knivar och scalpeller. Jag hade även skapat mig "låtsasvänner" det som psykologerna kallar "psykossyner" bara det att mina vänner var allt annat än vackra och även dom ville mig inget gott.
 
Det var i femte klass lärarna äntligen öppnade ögonen, efter 6 år på den skolan så började dom förstå att allting inte stod rätt till ändå. De råkade få se några rispningar jag hade på min höger arm, självklart blev det ett telefonsamtal till mina föräldrar, pappa kom dig och skulle läxa upp mig "du kan inte hålla på såhär Tina, jag och mamma kommer skilja oss om du inte slutar för vi orkar snart inte mer". BUP blev involverad i det hela och jag gick på möten.
 
Det va där allting förändrades, jag blev inkallad till ett rum med en äldre dam och hon satt och frågade mig massa frågor. 
Den här damen fick mig till att lita på henne, hon lovade att aldrig berätta vad som sades i det rummet. 
Jag litade blint på henne så som jag alltid har gjort när någon visar att "jag finns här för dig" berättade om att jag försökt ta livet av mig. Och det första hon gör är att gå in och berätta detta för mina föräldrar. 
Idag kan jag förstå varför hon gjorde det, men då var det som ännu ett bakslag för mig.
Jag kände mig förråd av denna kvinnan, jag berättade mina innersta hemligheter och hon lovade att dom stannade i det rummet mellan henne och mig. 
 
För att göra denna historia så kort som möjligt och för att komma till den punkten jag vill komma till så kör vi en snabb rabbling, jag hamnade i massa missbruk. Knark, Cigg, sprit, sexmissbruk, självskadebeteenden helt enkelt på väldigt många nivåer. Även flickvänner som misshandlade mig både fysiskt och psykiskt
 
Men det jag ville komma till är att jag är så trött, jag är så ledsen över att jag öppnar upp mig för människor.
Jag visar mig sårbar för dom och varesig dom vill eller inte så slutar det med att dom går bakom ryggen på mig eller lämnar mig för jag inte är bra nog. 
 
Jag orkar inte jobba mig upp speciellt många gånger till, jag känner att jag är så trött på att bli sårad.
Trött på att människor i min omgivning ger mig så mycket förhoppningar och sen river ner det igen som om det var en gammal tapet som skall slängas för tapetsera upp med en ny.
 
Detta va kvällens, nattens och morgonen tankar. Och jag har inte fått en blund på ett dygn.  

2012-08-21
02:29:57

Tårar
Tårarna bara rinner och rinner, det är aldrig lätt att ta ett beslut som man inte vill göra.
Det är planerat väl, du kommer få något som symboliserade oss.
Men sen är det över, det är ett hejdå för alltid.

2012-08-20
23:19:00

Kvällen
Hela dagen gick hur bra som helst, fram tills kvällen kom.
Kände mig ledsen och övergiven på nått konstigt vänster även om jag egentligen vet att jag har så mycket människor runt om kring mig som verkligen älskar mig.
Jag saknar jag saknar jag saknar.....

Nu är det dags att försöka sova. Godnatt.

2012-08-20
17:12:07

Biverkningar
Började med mina mediciner idag inför skolstart för min ADD. 
Ritalin och Conserta närmre bestämt. 
Men har börjat känna av biverkningar som jag verkligen inte gillar.. 
Så fort jag försöker äta kan jag enbart äta minimala portioner och jag blir illamående direkt efter vilket inte känns allt för kul. 
Annars är det väldigt skönt att vara klar i huvudet och inte bli distraherad av allt som är runt om kring mig. 
Har påbörjat städningen av mitt rum, och självmant startade jag två maskiner tvätt. 
Det börjar nästan likna något. Nu är det bara 5 dagar kvar tills jag flyttar från skåne och intar småland igen. 

2012-08-20
09:26:40

Nu kör vi
Hockey puckar till ögon, idag börjar jag på medicinen och jag har verkligen hockeypuckar till ögon, känner mig smått borta.
Nu blir det kaffe och en cigg.
Ha en bra dag alla, idag ska kommer jag befinna mig i kärleken till ruset <3

2012-08-19
21:04:05

For the very first time
The first time ever I kissed your mouth 
I felt the earth move in my hands
Like the trembling heart of a captive bird
 
And the first time ever I lay with you 
I felt your heart so close to mine 
And I knew our joy would fill the earth
And last till the end of time, my love
And it will last till the end of time.