Lammkött

Jag har aldrig i mitt liv behövt ha dessa samtal två gånger med en vän, dom är jobbiga som fan men ibland måste man tydligen "göra rätt".
Tycker du inte om hur jag beter mig är det egentligen inte mitt problem egentligen är det väl enbart ditt?
Du sprang fort som fan in i detta men du springer lika fort iväg igen.

Tror du är rädd för att du inte känner mig, du förstår inte hur jag är som person och du kan inte läsa hur jag fungerar.
Jag är så mycket mer än bara en människa, jag är som en sluten bok som du aldrig någonsin kommer få läsa mer än några sidor av om du inte kan ge mig en chans att först känna mig fullt trygg med dig.
Jag tror du är rädd för att jag är kapabel till att komma dig nära om du inte ser upp, du är rädd för att bli sårad.
"Jag vill inte råka såra dig" tror faktiskt det är så att det är du som inte vill råka bli sårad och där av springer iväg.

Jag är inte längre rädd för att bli sårad, jag har lärt mig att kämpar man inte för något vinner man inte heller.
Att hålla käften när det är något jag inte gillar är något jag är så fruktansvärt trött på.
Det jag däremot ofta är rädd för är svaren som skall komma när jag är så brutalt ärlig och uppriktig mot människor i min omgivning.

Jag är rädd för att förlora individer som står mig nära hjärtat, jag är helt klart rädd för att förlora dig.
Men jag har även lärt mig att livet inte är så jävla enkelt, ibland måste man chansa för att kunna se vart man landar.
Du har sagt till mig att jag inte öppnade mig och det är därför vi är där vi är idag.
Men om jag tänker efter, jag vet inte ett skit om dig.
Du öppnade aldrig upp dig för mig heller du gav mig aldrig chansen att lära känna dig ordentligt.
En månad med dig och det kändes som att vi hade träffats så många gånger mer.
Snälla tänk på att det var inte ens en månad som vi hann prata med varandra.

Jag tittar på vasen med blommorna jag fick utav dig i julas, eller ja nu är dom så klart döda allt är visset.
Men du, dom vissnade med dig.


Nu tänkte jag ta en paus från allt detta skrivandet och kommer tillbaka om några dagar eller så.
Jag ska ta och sluta oroa mig så otroligt mycket och kanske ta och röka lite och se om livet flyter på bättre då;)
Puss på er! .

Jag går med oro i kroppen hela tiden, dygnet runt och är rädd för vad som kan hända med mig eller mina vänner.
På grund av min oro kan människor se mig som jobbig, man lär sig väldigt snabbt vilka vänner som kommer stanna och vilka som bara orkar ett litet tag innan dom drar vidare utan att säga ett ord.
Jag jobbar hårt på att försöka ta ett steg tillbaka när oron i kroppen kommer, att ta distans från mig själv och lära mig att det inte alltid har hänt något när någon inte svarar på mina sms eller när jag ringer.
Dom kanske bara är upptagna eller kanske till och med sover..

Men jag är en väldigt komplicerad människa, jag försöker vara väldigt enkel att ha med att göra men när det väl kommer till kritan så bryr jag mig allt för mycket om vad som händer med mina vänner.
Jag tror alltid det värsta när någon inte har svarat efter någon dag, ser hur människan dör från mig även om den kanske lever och har väldigt roligt just i den stunden jag sitter och föreställer mig olika senarier av olyckor.

Men tror man blir dum i huvudet när så många vänner har dött från en som det har gjort för mig.
Vänner som har dött i olyckor, cancer eller tagit livet av sig.
Jag vill inte på fler begravningar av mina vänner liksom, inte förrän ni är så gamla att ni dör av ålderdom.

Så jag vill be om ursäkt till mina vänner om ni tycker jag är jobbig för att jag hör av mig för ofta eller blir allt för på.
Men tro det eller ej jag bryr mig bara om er, jag älskar er och vill bara erat bästa.
Samtidigt som jag får ro i kroppen av att veta att ni har det bra.
Jag skulle kunna resa till andra sidan jordklotet om ni var där för att ge er en kram om ni mår dåligt och sedan åka hem igen.
Jag älskar er villkorslöst!

Jag har blivit så trött påt nu.

Sitter hemma hos Mathilda, vi satt i sängen och kollade på film så somnade hon i mitt knä så jag stoppade filmen bäddade om henne och gick ut och satte mig i vardagsrummet och lyssnar på musik..

Att jag tror jag börjar bli dum i huvudet, sjukt störd och känslokall.
Jag kan inte gråta, saker bubblar inom mig men jag kan inte gråta.

Ja, jag kan bete mig som ett jävla rövhål och sedan ångra det när jag har sovit ett tag.
Vissa kommentarer jag slänger ifrån mig är så jävla onödiga i frustration över att jag inte kan ha kontroll över situationen.
Och sen ut över det så måste jag ge med mig och säga förlåt.
Att säga förlåt är en stor jävla uppoffring för mig, jag hatar ordet förlåt jag hatar att det används så otroligt ofta.
För mig betyder oftast inte förlåt ett skit, det är inte ett förlåt jag vill höra från folk, jag vill att dom ska förklara för mig varför dom agerade som dom gjorde utan att dom avslutar det med ett förlåt.
'FÖRLÅT' Suger, förlåt är ett ord man missbrukar..
Lika mycket som 'jag älskar dig' det missbrukas och används till höger och vänster så som 'förlåt'.

S: "förlåt för att jag har betett mig som ett rövhål"
J:"okej det är ingen fara"
S: "Oj förlåt jag betedde mig som ett rövhål igen"

MEN SÄG DÅ FÖR FAN INTE FÖRLÅT OM DU SKA UPPREPA SAMMA SAK ÄNNU EN GÅNG!

Nae idag ska jag till finaste Mathilda och dricka vin och kramas en massa!
Det har inte hänt på väldigt länge och jag saknar henne helt klart.
Hon är ett av mina "what if". <3

Jag kan inte säga att jag har det lätt, men jag kan inte heller säga att jag har det svårt.
Någonstans känns det som att slutar jag visa något intresse alls så kommer jag mista en vän.
Fortsätter jag höra av mig kommer jag endast känna mig ivägen.
Men tänker jag även igenom detta ännu en extra gång ska jag inte behöva känna mig ivägen för mina vänner.
Med andra ord så kanske det är dags för mig och bara låta allt vara, glömma och bara ignorera.

Det är dags nu, jag måste koncentrera mig på att hitta ett jobb och sen att jag ska börja plugga till hösten.
Jag längtar verkligen tills jag ska börja plugga, på ett sätt ångrar jag att jag inte började nu i januari men samtidigt så får jag tid på mig att packa om jag först börjar i augusti :)

Min enda tanke är.. Hur hbt vänlig är egentligen den byn?
Äsch jag ska plugga inte ragga brudar.


Och min snö har kommit! Min älskade snö helt jävla underbart! Men den håller på att smälta bort!
FML!

ÅÅÅÅÅH jag blir så irriterad på mamma, släpp henne för fan det måste jag ju göra! 
"Jag ska ju ha 50års fest typ om 3-4 månader ska jag skriva upp Emma och dig?"
NAE MAMMA för helvete! Du kan skriva upp mig på den listan! Din egen dotter!!! Att du ens börjar med Emmas namn och sen nämner mig för fan ärlig talat!
Men hallå alltså jag vet att ni är sjukt frälsta i henne och att hon är en sjukt bra tjej och att jag kanske inte la alla kort rätt.
Men alltså ni kan inte bygga mitt liv runt henne och vad som kommer ske om flera månader.
Jag måste bygga upp mitt liv omkring mig själv, inte omkring tjejerna jag träffar.
De är mitt liv och endast mitt sen vem jag inkluderar i mitt liv och inte det är väl upp till mig själv?

Jag måste flytta hemifrån!
Hoppas verkligen jag får jobbet idag!

Jag känner rädslan när jag går i mörkret

Någon förljer efter mig

Jag springer och skriker men kommer inte undan

Det kolsvarta mörkret kommer närmare och tar mitt liv, det är bara kroppen som finns kvar.

Mörkret åt upp min själ.

 

Det är en text jag skrev för 4 nästan 5 år sedan.
Jag känner fortfarande igen mig i den.

Precis som det låter..
Jag är ett stort jävla nervvrak för tillfället, har inte skrivit på två dagar för det enda jag egentligen har gjort är att sova.
På två dagar har jag nog sovit ett och ett halvt dygn om jag ska vara helt ärlig.

Min värld är helt upp och ner och jag låter just nu bara dagarna passera och hoppas på något bättre.
Men på torsdag så hoppas jag på en rejäl ändring i mitt liv, jag ska på arbetsintervju och hoppas verkligen på att jag får jobb så jag kan få göra något med mitt liv.
Nu har jag suttit hemma i 4 månader utan att ha något att göra.
Det är klart man blir en väldigt svart människa, man har allt för mycket tid på sig att tänka och dividera över hur saker och ting fungerar.

Så jag har inte haft så mycket att säga dom senste dagarna då jag inte har gjort ett skit rent ut sagt..
Vill ju liksom inte enbart klaga här inne även om det är de jag är bäst på för tillfället.

Men håll tummarna för mig för faeen till imorgon!
Jag ska hämta ut mina sömntabletter på apoteket idag så jag kommer upp i tid imorgon.
In i dimman ikväll för första gången sen november kommer bli helt underbart! <3

Kände att jag tyckte synd om mig själv idag så gjorde en pannkaksfrukost till mig själv.
Men det blev allt annat än uppiggande faktiskt.
Tänk dig själv sittandes vid ett stort köksbord..
Det finns en stor tallrik med 20 amerikanska pannkakor.
Du tar dom första pannkakorna lite sirap och smör på (mums)..
Men men men vänta lite nu de är nått som saknas, du kollar runt om kring dig och du sitter helt själv med 20 pannkakor och massa tomma stolar.
Klart som faen man blir deprimerad.
Ingen att prata med denna morgon, ingen som ger en en puss på pannan och ett leende.
Nae jag ger upp det här med tidiga mornar och mysiga pannkaksfrukostar.

Mhm ordagrant...
Nej men alltså ärlig talat, jag vet inte vad jag ska säga..
Jag får dubbla signaler här.
Eller får jag?!

Nee men seriöst alltså, det finns inget seriöst i min rubrik.
Men känner mig lite hatisk idag så den passade jävligt bra.


Nu ska jag gå och äta tacos! :)

Ha en god kväll alla!

Plockade fram frukost till resten av familjen och dom ska äta någon rysk salami.
Och jag fick lite avsmak för att vilja äta frukost helt plötsligt för att i den här salamin finns där en jävla häst!
Åååååh! Tänk en liten söt ponny som dom sätter tänderna i :(
Känns lite jobbigt att se på.

Det börjar nog gå mot rätt riktning igen..
Jag var en väldigt tråkig människa igår som gick och la mig vid tio på kvällen.
Somnade klockan 1 men gick upp nu halv 9 på morgonen.
Mitt dygn är tillbaka vänt och det känns fruktansvärt härligt!
En kaffe och en cigg är vad som väntar mig nu.
Hoppas resten av dagen har något att ge.

Tänker på henne och håller tummarna för att allt kommer gå bra idag.

Jag är inte 16-17 längre, jag kan inte hålla på såhär...
Har ingen ork i kroppen överhuvudtaget och blir sjukt deprimerad känner jag.
Att vara vaken hela natten och sova hela dagen så jag inte får något dagsljus alls börjar nog bryta ner min kropp.
Känner mig febrig, helt slut i kroppen, nedstämd.
jag känner mig verkligen som en 17åring som sitter och cuttar sig på sitt rum och ser blodet flöda. (för att förtydliga jag har inte cuttat mig och där finns inget blod)
Nej nu får jag ta och skärpa till mig helt enkelt, jag orkar inte leva såhär.
Jag måste ta tag i mig själv igen och göra något åt mitt liv.

Blir ju inte direkt bättre av att sitta här och säga att mitt liv är skit och att jag önskar att saker skulle varit annorlunda.
Eller att jag gärna hade hoppat framför ett tåg just nu i denna stund.

Okej att hoppa framför ett tåg är kanske lite väl radikalt och det vill jag väl inte egentligen.
Jag vill bara ha lite flyt för en gångs skull.

Kommer gå och lägga mig om någon timma och så ska jag sova igenom hela natten.
Skiter fullständigt i att det är helg..
Är inte sugen på att festa, är inte sugen på att träffa folk och jag vill bara banka in huvudet på familjen som inte bara kan låta mig va när dom ser att jag inte är helt på topp.

Borde ni inte vara vana vid detta laget med att se att jag har mina upp och nedgångar?!

Det har hänt så mycket runt om kring mig den senaste veckan...
Att se så många av mina vänner fara illa eller må dåligt gör att man själv vill visa sig stark och finnas där för alla hela tiden.
För jag älskar dom alla.
Ni är mitt liv.

So I lay my head back down
And I lift my hands and pray to be only yours
I pray to be only Yours
I know now you're my only hope

Jag har verkligen världens bästa vänner, alltså det går verkligen inte att förklara hur mycket dom verkligen betyder för mig.
När man kommer in på facebook så får man ett mail om att Emma (skåne) kommer över med pannkakor till mig för att det blev över sen frukosten för henne. Jag får världens pannkaksfrukost utan att behöva göra något själv.
Då har jag den andra Emma att tacka (småland) hundra gånger om för att hon pratade med Emma (skåne) så hon dealade med henne om att hjälpa mig att äta ordentligt haha.
Må va att jag va bitter i början för jag kan faktiskt ta hand om mig själv ;)
Men samtidigt så älskar jag dom så otroligt mycket det är underbart att veta att man har vänner som bryr sig och vänner som finns där för en när man behöver dom.
Man blir otroligt glad av bara tanken på att dom finns.

Sen har vi underbara carro, gaaah att hon ens orkar med mig.
Vi skulle dricka kaffe klockan 12 och jag vaknar 15.00 men får springa över ikväll och ta ett par koppar med henne kanske till och med stanna över natten.

Som sagt jag har världens bästa vänner ååååh!
Vem fasen behöver en brud när man har dom?!

Det gör så otroligt ont i mig när jag vet att mina vänner far illa men att jag inte kan göra ett skit.
Hon borde inte träffa henne mer, hon borde bryta sig loss.
Ingen är värd att bli slagen av sin partner ingen verkligen ingen.
När hon ringer och berättar, när hon gråter så man knappt kan höra vad hon säger vill jag bara ta henne i min famn och säga att allt kommer bli bra.
Jag hatar att känna mig hjälplös jag hatar att jag inte kan göra något alls åt detta.

Hoppas hon kan hitta sin inre styrka så som jag hittade min den dagen jag låg på golvet och inte kunde röra mig.
Hoppas hon kan bryta sig loss innan det är för sent.

Känns som en stor lättnad och nu kan jag knalla på utan att ha det hängandes bakom mig.
Saker kan verkligen missuppfattas när man inte pratar med varandra.

Nu kommer jag kunna sova gott inatt.
Ska vända tillbaka dygnet och dricka kaffe med Carro imorgon.

Man skulle nästan kunna tro att jag hade tagit min sömnmedicin när jag skrev det brevet.
Men icke, allt kom direkt från hjärtat.
Samtidigt som jag är lättad över att jag har sagt allt jag känner så är jag samtidigt väldigt rädd.
Jag kanske mister en vän på grund av detta, men samtidigt jag gör det för mitt eget bästa.
Denna gången var jag väldigt egoistisk, men jag känner att jag nog hade behov av att vara det.
Det bästa med hela brevet var nog "(Med reservation för att jag kanske kommer låta dum,korkad, egoistisk och att du kanske inte vill prata med mig igen.)".
Höga förväntningar jag har om mig själv huh?!
Hoppas på det bästa men förväntar mig som vanligt det värsta.
Nu ska jag sova, psyk imorgon.

Puss på er

Förutom att jag känner mig liten och ensam och att jag saknar hennes sällskap så är allt bra med mig.

Idag ställde jag in en fika (eller en dejt som den där bruden så fint kallade det) med att säga att jag skulle jobba.
Det jag kom på såhär i efterhand när hon inte ens skickade ett okej tillbaka va att jag igår sa att jag va arbetslös.
HAHAHAHA fullträff på mig! Jag döör lite där failade jag totalt HAHAHAHAHA.
Jag är inte en dålig människa jag har bara inte lärt mig att tänka innan jag tackar ja till saker ännu men det kommer nog ;D

Vad fasen är grejen med flator från Veberöd?!
Hej nu drar jag alla flator från Veberöd över en kan men ärlig talat..
Blev ni tappade bakom traktorn på en åker när ni va barn eller?!
Det verkar nästan så!
Och ja jag älskar att hänga ut folk utan att ens nämna namn det blir extra roligt då när folk läser min blogg och kanske känner sig träffade.
Och nej jag kommer inte till poängen i detta inlägget förmodligen för jag glömde helt bort vad jag skulle skriva.
Men har kommit fram till att jag är nog som en magnet för dessa 16-17åriga nyutkommna flator som inte förstår att man inte blir kär i varje brud som man börjar snacka med.
Gosh! Jag försöker bara vara trevlig tillbaka inte ragga på er.

När jag tackar ja till att fika så är det en fika inte någon jävla dejt.
När jag säger att jag inte vill ha ett förhållande så betyder det så klart att jag inte vill ha ett förhållande.

Hamnar i bubbeltrubbel så fort jag loggar in på qx, har jag någon såndär osynlig charm som jag inte kan se själv kanske?!
Eller är det för att ju mer elak jag låter desto mer intressant blir jag?
Man kanske skulle testa vara sådär genuint snäll som jag verkligen inte kan vara på riktigt.

Japp nästa utmaning blir nog att vara äckligt snäll och väldigt intresserad. Jag kanske skrämmer bort dom :D

tina trones säger (13:45)
Dom är det, man går igenom många rövhål innan man träffar den rätta.
okej, den hade passat bättre för bögarna.

Cecilia Olsson säger (13:46)
sant

tina trones säger (13:46)
haha

tina trones säger (13:47)
HAHAHAHA man går igenom många fittor innan man träffar den rätta
HAHAHAHAHA nee jag dör va dålig humor jag har.

Cecilia Olsson säger (13:47)
hahahhahahahahah!!!!
Jag dör!!

tina trones säger (13:48)
HAHAHAHA åh gud xD

Cecilia Olsson säger (13:48)
hahahahahhahah!

Garvar fortfarande!!

tina trones säger (13:49)
HAHAHAHAA så kul va det inte xD

Känner hur jag kommer tillbaka till mig själv igen på alla plan.
Nu är det dags att dra, mitt vanliga jag tror alltid att gräset är grönare på andra sidan med andra ord så börjar jag söka jobb i Stockholm igen.
Jag sover halva dagarna och resten av tiden ligger jag på soffan, äta normalt vad är det?
Vill jag äta ett mål om natten så gör jag det utan att någon säger till mig att det inte är bra.
Vill jag låta bli att äta på dagen gör jag det utan att någon säger till mig att jag måste äta.
Piercingar, jo det kommer nog bli några stycken till framöver.
Framöver får man ta mig precis för den jag är eller skita i det..
Jag är en väldigt sarkastisk människa, jag kan råka såra folk som inte förstår sig på det.
Och jag kan vara väldigt jobbig, men det är så jag är.
Förmodligen kommer jag hitta någon som orkar med det.

Jag tänker inte låta människor försöka förändra mig "till det bättre".
Det kanske är bra för er för att ni orkar med mig, men det är mindre bra för mig då det inte är mig ni egentligen vill ha. Ni vill ha det snygga skalet men inte det som finns inuti.

De va typ allt jag hade och säga för denna gången.
Och jag är inte i behov av människor som försöker förändra mig. :)

"Vad som än händer så kommer jag finnas där för dig, du betyder så mycket för mig. Inget kommer förändras" fuckin jävla bullshit!
Alltså jag är så trött på människor, jag är så trött på hur folk beter sig.
Jag kommer va din vän hit jag kommer va din vän dit.
Ja det är väldigt lätt att säga innan det går så långt att man väljer att skiljas som vänner.
De är fan inte mycket respons man får från dig när man hör av sig.

ÅÅÅÅÅÅHHHHHH!
Ja, jag är trött och nej jag har inte sovit mer än två timmar!
Men nu är jag så trött på skiten.
Jag är trött på att höra av mig, jag är trött på att sitta och vänta på dig.

Vissa gånger kan jag inte låta bli att älska att vara vaken på natten.
Okej jag älskar verkligen att vara vaken om nätterna, det är tyst och lugnt jag kan tänka för mig själv.
Jag har ingen som skriker på mig, det är inte konstigt att man gillar nätterna när man bor hemma hos sina föräldrar.
Sen är det iofs inte så jäkla kul när dom kommer in och ska väcka en för att man har sovit "halva dagen" när klockan egentligen bara är 10 på morgonen kanske 12.

Men nattliga diskussioner hur kan man låta bli att älska dom?
Nu har jag suttit och skrivit med en brud i 5 timmar, allt vi pratar om är mina gamla kärleksproblem vs hennes nuvarande kärleksproblem.
Då jag har ett förflutet som liknar hennes nuvarande förhållande.
Jag bara älskar det, jag älskar inte att hon sitter i den sitsen hon gör, verkligen inte.
Tycker verkligen synd om henne som sitter så inklistrad i skiten så hon inte vet hur hon ska ta sig ur det.
Men jag älskar faktumet att jag kan dela med mig av det till någon som faktiskt förstår vad jag pratar om när det kommer till sådant. Och att jag till och med kan få henne att tänka i andra banor än dom som aldrig har suttit i den situationen.

Nee jag bara älskar det, jag älskar livet jag älskar nätter.
Helt jävla underbart, men frågan är om man kanske ska försöka dygna?!
Vilket jag förmodligen inte kommer klara av.
Men annars blir det nog sömn om någon timma.
Jag börjar faktiskt bli hungrig också så man kanske ska ta sig något att äta...

Okej jag är sjukt övertrött och jag har skrivit hela detta inlägget på mindre än två minuter.
Gaaah datorn känns varm.

Hoppas alla har haft en trevlig helg och får en bra söndag! :)
Jag ska ut och gå en runda när jag vaknar senare idag ;D
klockan är ju ändå 5 på morgonen ;)

.. Charmigare och snyggare bartender får man nog fan leta efter än hon igår alltså.
Tror jag börjar gilla muskler mohahahaha.

Somnade kanske halv 7 i morse och har drömt så konstiga drömmar...
Ena stunden va man hemma andra stunden vara man ute och med massa olika människor.
Deja vu grejer på massa håll hit och dit.
Katastrof!

Tror drömmar speglar en hel del av sitt liv, hur man lever för tillfället.
Man drar sina problem in i drömmarna och dom blir 10 ggr värre.

Kaffe och Cigg it is!
Man ska inte gå ut och röka utan jacka, jag har blivit äckligt förkyld också.
Tycker nästan lite synd om mig själv.

Jag vill bara spy på flator alltså!
Usch det är så jävla vidrigt hur man kan bete sig.
Står det "hej jag är fri kom och ta mig" i pannan på mig?!
NEJ! Skulle inte tro det va!
OMG! Stackarna har ni aldrig blivit dissade innan?!
Sorry ni blev det just, jag är inte något jävla objekt som ni kan ta på hur som helst.
Jag vill inte bli en i eran lista av brudar ni har satt på eller lyckats ragga på under kvällen.
Håll era händer i styr för fan, må så va att folk åker dit för att ragga, men det finns en hel del människor som åker dit med antingen sin partner eller med sina vänner endast för att dansa och ha kul.
Jag satsar inte på att dra hem någon för att knulla och sen vakna upp och undra varför i helvete jag gjorde det för.
usch, usch, usch USCH! Ni äcklar mig så fruktansvärt mycket, jag är ledsen att säga det men USCH!

Är trött på att gå ut, jag är trött på folk som limmar på en.
Kanske borde sätta en lapp på mig själv där det står "rör mig och då jävlar smäller det för jag har inte bett om dina händer på min kropp".

Det är min kropp, det är mina bröst, det är min fitta.
Och här är det jag som har övertaget.
Jag är en individ och det finns osynliga gränser man helt enkelt inte går över.
Visar jag inga tecken på att 'varsegod ta du på mig' så tar man inte på mig.



Jävla fanskaps helvetes jävla kväll!
Man ska nog inte övertala sig själv till att man ska ut när man egentligen vill stanna hemma.
Och man ska verkligen inte, VERKLIGEN INTE dra ut när det endast är flator ute.
USCH!

Och jag sitter fortfarande uppe för att kolla på hockey, känner hur ögonen inte riktigt vill hänga med längre men jag måste verkligen se hur detta slutar.
Sjukt spännande!

Klockan är 04.42 och Sverige vann JVM! Så jävla underbart, nu ska jag sova gott för jag håller på att somna i soffan :)

Nee alltså nu får ni ta och lägga ner, jag tänker inte ligga med er nu, jag tänker inte ligga med er imorgon och jag tänker aldrig någonsin ligga med er.
Jag är inte en människa som knullar och sedan drar.
Dom åren är liksom förbi, eller jag har nog aldrig varit riktigt sådan brud med meningen innan heller.
Jag knullar inte för skojs skull. Så jävla kul är det alltså inte att sätta på någon man inte har några som helst känslor för.

Sååatteeh, tror ni får hitta någon annan att klänga på för funkar det inte första gången så funkar det verkligen inte den andra eller tredje eller varför inte femte gången.

Lesbian heaven imorgon i Malmö. Med andra ord, dansa röven av sig.
Skåne har inget att komma med förutom mina underbara dans och öl polare ;D

Jag har kommit fram till varför jag aldrig gråter.
Jag hatar att gråta, när man väl börjar är det svårt att sluta, det gör ont i ögonen och man ser ut som ett jävla monster efteråt.

Ville bara få det sagt haha :D

Drar täcket halvt över huvudet och lägger mig att se film.
Blommorna har vissnat, men lyckades rädda två rosor i alla fall som hänger på torkning.
Den tredje rosen tappade blad när jag tog i den, så det slutade med att jag slängde runt med den så jag hade rosenblad i halva rummet.
Vilket var fruktansvärt fint då bladen forfarande var mjuka, men kändes som att det symboliserade mycket av mig själv just nu.

Att jag försöker hålla ihop tankarna men att det raseras ganska fort.

Det jag tycker är jävligt komiskt är hur saker och ting bara kan vända på två sekunder.

Vissa saker man säger vid en tidspunkt ses som fint och man är gullig och jag vet inte allt.
Medans andra gånger man säger det så ses det som att man är i vägen. Ja mest i vägen och jobbig.
För att man försöker säga saker som man hade velat säga under tiden det egentligen var rätt att säga det.

Ne jag ger upp detta och går in i mig själv ett tag.
Ska ta ett snack med mitt inre jag.
Kan inte hålla på att deppa över saker man inte kan styra över.

Igår på dagen hände det inte så mycket, hade ett bra samtal med Emma på kvällen.
Sen när jag gick och la mig så behövde carro en axel att gråta mot så jag begav mig in till stan halv 1 på natten.
Jag som dessutom är sjukligt mörkrädd att jag knappt vet vad jag ska ta mig till.
Och ingen som brukar vara vaken, var vaken och kunde prata med mig under tiden jag gick.
Tror jag var på väg att få 4 hjärtattacker under 20 minuters gång.
Postlådor som öppnade sina gap och smällde igen, buskar som såg ut som människor och pinnar som slog på mig.
Med andra ord, sjukt paranoid när jag är ute och går själv när det är mörkt.

Kommer till Carro och där bjuds det på mintu shots och proviva drinkar.
Sen vid 3 bestämmer jag mig för att jag ska sova i min egen säng så jag ska hem.
Hade ingen som helst lust att vakna i en soffa.
Så Carro får för sig att hon ska gå med mig, så vi startar musik i mobilen och dansar nästan hela vägen hem till mig.
Tur att Eslöv är en stad som alltid sover för det såg nog otroligt kul ut.
Drar hem lite filmer när jag väl kommer hem och somnar halv 6 på morgonen. Bra dygnsrytm huh?!

Jag har klagat på människor som är så jävla bittra över hur deras liv ser ut och hur vissa saker avslutas.
Jag ska inte bli en av dom.

Vill bara klargöra för mig själv att jag är sjukt dålig på att visa känslor när jag borde göra det.
Eller visa känslor överhuvudtaget..
Vad finns det för mening med att gråta när det redan är försent?
Det är så det slutade för mig denna gången.

Meen heey, jag har sjukt bra vänner och jag älskar dom!

4 dagar för sent ute men vad gör det? :)

1. Innan jag lägger upp en status på facebook så ska jag tänka två eller tre gånger på om det verkligen är något som jag vill dela med resten av alla mina vänner på facebook. Är det inte det så låter man helt enkelt bli och stänger ner datorn.

2. Läsa upp mina gymnasiebetyg så jag kan läsa vidare.

3. Inga jävla snabb-bantningsmetoder här inte detta året. Nu kör vi på ordentligt med att träna och äta rätt.

4. När jag verkligen tycker om en person som jag träffar ska jag säga det till den. Om jag inte gör det så ska jag låta det vara för det hjälper varken mig eller den personen jag låssas tycka om.

5. Börja spara pengar, även om det bara är 200 kronor i månaden till något jag verkligen vill ha eller vill göra längre fram över.

6. Börja planera, har märkt att det inte funkar att vara impulsiv i alla lägen. Det funkar nästan aldrig.

7. Börja tänka för mig själv, inte låta andra bestämma hur jag ska leva mitt liv eller vilka val jag ska göra.

8. Mindre festande, nu får det vara stopp. Festa får man göra, men inte i dom mängderna jag har festat.

9. Inte sätta mål som jag vet att jag aldrig kommer klara av.

10. Sluta vara taskig mot dom som jag faktiskt tycker om och bryr mig om. Så som dumma kommentarer som faktiskt inte är så jävla roliga som jag kanske har målat upp dom i huvudet att dom är.

Hela min facebook har antingen inte kunnat sova eller så har dom en sjukt dålig dag både igår och idag.
Och jag kan inget annat än att hålla med egentligen.
Låg och kollade på serier halva natten då mina sömntabletter är borta puts väck, har letat efter dom över allt men dom ligger ingenstans och speciellt inte i min förpackning.
Så det slutade med att jag satt och tröståt för att jag inte kunde sova och tankarna bara rullade.
Ett halvt kilo chilinötter och två liter Cola åkte ner inatt.
Och nu blåser det för mycket för att man ska våga gå ut och gå..
Men hoppas det lägger sig så jag kan få gå av mig allt det där.

Dålig dag va de ja, jag har sovit som en kratta när jag väl somnade..
Kollade på min mobil så fort jag vaknade till men ingen hade hört av sig så jag la mig till att sova igen.
Så har det väl varit sen klockan 10 i morse då både syrran och mamma är hemma och har sprungit upp och ner för trapporna precis utanför mitt rum hela morgonen.

Känner mig lite små sjuklig också så kan vara det med, har förmodligen dragit på mig någon förkylning.

Känner mig sjukt skabb, men en dusch sen så kanske jag känner mig bättre :)

Jag älskar att laga mat, när det finns någon att laga maten till vill säga.
Idag så var jag nere en runda hos Emma och fick en amerikansk pannkaksfrukost.
Nu har jag just lagat currygryta till mig själv, sitter och kollar på maten men känner inte direkt något aptit till att faktiskt äta den.
Ser typ ut som att någon har spytt upp hel pasta och söndertuggat kött på tallriken.

Jag har tänkt en massa hela dagen..
På hur jag vill bygga mitt liv, och vem jag vill ha som byggklossar i mitt liv och vilka man borde säga "tack för denna tiden" och sedan gå vidare med mitt.
Det är alltid svårt att ta avsked från någon man tycker om eller som man bara vill hjälpa.

Det är ännu svårare att faktiskt komma till den punkten där man berättar precis hur man känner för en person.
Även om man vill skrika "fasen förstår du inte att jag älskar dig" så viskar man "jag tycker om dig".
Även om man vill säga "snälla kan jag få vara en del av ditt liv" så står man så fint vid sidan av och tittar på.
Men är det inte även då man missar sina bästa chanser?
För att man faktiskt är för feg för att våga berätta vad man tycker och tänker, istället så står man där som ett fån och känner hur en människa försvinner mer och mer från en.


Btw, maten var inge go. pastan var för hård och currygrytan för stark.
Två flugor i en smäll blogga och äta samtidigt.

Nätter får en verkligen till att tänka en sju helvetes massa.
Det har gått så långt att jag nu bokat en tid för det som jag alltid har varit så fruktansvärt rädd för.
Med andra ord en privat sittning med tarot kort.

Jag har alltid lekt med mina egna kort och tolkat det på mitt egna vis.
Mest för skoj skull, det är inte något jag egentligen kan sätta mig in i då jag inte tagit mig tillräckligt mycket tid till att lära mig läsa korten på rätt sätt.
Om det nu ens egentligen fungerar.
Jag måste ju säga att jag är väldigt skeptisk men samtidigt så kan det ju finnas en chans att det faktiskt funkar.


Jag är troende..
Men nej jag kan inte rabbla verser ur bibeln, jag kan enbart sjunga dom "kändaste" psalmerna på svenska och danska.
Men tror inte direkt det är någon som dömmer mig för det.
Jag går inte till kyrkan var söndag, men visst jag hade gärna gått dit oftare än vad jag egentligen gör.
Kyrkor är väldigt fridfulla och vackra.
Men jag kommer från en familj där det där aldrig har betytt något, det är aldrig något vi pratar om.
Det är därför jag även älskar att åka till mormor och hälsa på speciellt på julen.
Det är den tiden jag får tillsammans med henne själv, och jag följer så gärna med henne dit.

Tar man ens upp något sådant här hemma så skrattas det bara.


Äsch de är bara en massa tankar, ska bli skönt den dagen jag flyttar ut och jag får leva mitt eget liv igen.
På mitt egna sätt, för om jag får säga det själv så är jag inte så jävla dålig på att ta hand om mig själv som människor runt om kring mig tydligen tror.
Men att få det slängt upp i ansiktet "känner jag tina rätt så klarar hon inte hit och hon klarar inte dit och hon är inte kapabel till dittan och inte kapabel till dattan". Kul att ni tror på mig.

Tacka fan för att jag själv inte har tappat tron på att jag kan om jag bara vill.
Klart jag behöver människor runt om kring mig, det behöver alla.

Men jag behöver inte kommentarerna "du behöver en bra tjej som kan ta hand om dig och få dig att tänka på andra sätt".

nej nej nej nej nej... Vänta lite nu kära ni.

Jag behöver inte någon jävla brud som kan ta hand om mig, som ska lära mig vad som är rätt eller fel.
Det är där jag blir så irriterad på er för jag vet vad som är rätt och vad som är fel, jag vet hur jag ska göra för att ta hand om mig själv.
Det jag vill ha i mitt liv är inte en brud som ska "mamma" mig och säga "tina hör här så kan du alltså inte göra".
Det jag söker hos en tjej det är faktiskt någon som kan älska mig just för den jag är.
Jag vill att man ska kunna ta hand om varandra.
För varför ska inte jag kunna visa lika mycket kärlek som den tjejen gör, eller varför ska inte den kunna komma till mig och prata om den känner behov för det?
Allt handlar om balans.
Inte om någon som ska ta hand om mig eller tvärt om. Då kan jag lika gärna stanna här hemma och ruttna på mitt flickrum.

Känslan att bara få vara, och få känna på mina egna vilkor är helt underbart.
Jag är glad att du kom in i mitt liv.

Puss och godnatt på mina kära.

Har just lämnat Emma vid tåget och kom precis hem.
Ögonen svider, och känner mig väldigt.. jag vet inte vad man ska kalla det egentligen, det är en ny känsla för mig.
Gillar inte känslan att inte veta när man ser en människa igen som man håller kär.

Ville ha sagt så mycket, men sa väldigt lite.
Jag måste börja tro på mig själv lite mer, och få sagt det jag verkligen vill ha sagt.

Emma ligger och sover och jag sitter och kollar igenom facebook..
Jag blir så irriterad på människor.

Bara för att man hittar en ny efter det har tagit slut betyder inte det att man inte har älskat människan man hade innan.
Att allt bara va en lögn hit och en lögn dit det är väl för fan inte riktigt sant.
Man kanske inte är ämnade för varandra även om man en gång har älskat den andra människan?
Jag tror att man alltid kommer älska den man en gång har haft ett förhållande med, bara det att man inte älskar dom på det sättet man en gång gjorde.
Man ser inte på den människan på det sättet man en gång gjorde.


Jag kan helt klart förstå att det kan vara svårt för den andra parten att gå vidare om sitt ex hittar en ny innan den själv har kommit fram till att detta förhållandet funkar inte längre..
Men där måste man vara hård mot sig själv och inte tillåta sig själv att skriva till den människan.
Man måste lära sig att ha självdistans vilket är väldigt svårt.

Nyår var btw väldigt lugn men otroligt bra, firade med dom närmsta.

Jag saknar farfar, ett år utan dig.
Saknar piplukten och ditt brummande när du var ute och gick eller när du satt och tänkte.
Jag saknar hur du går där med händerna bak ryggen och jag gick där breve.
Farfar du är en sann förebild för mig.