Lammkött

Känner att jag har så mycket att säga numera.
Jag har verkligen hoppat i humöret i nästan två veckor nu.
Min bipolära del har verkligen trätt fram och jag vet ju inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta.

Det är lite mer än jag kan hantera.
Jag gråter, jag skrattar.
Jag mår bra, sen mår jag inte lika bra.

Det har gått så långt att jag är nere i det svarta hålet till och från där jag inte vet hur jag ska klara av att leva mig igenom varje dag.
Visst jag lyckas ju, men jag tror inte jag har kämpat såhär mycket på länge.

Samtidigt så är jag väldigt glad, har ju träffat Kim..
Det är en viss ålderskillnad mellan oss.. Si sådär 13år.
Hon är 34 men jag känner mig glad när jag är med henne.
Det känns som att inget kan skada mig när jag är med henne.
Men hamnar vid den punkten igen så fort vi inte är med varandra mer.
Men i det stora hela så är det nog ganska bra :)