Lammkött

Jag går med oro i kroppen hela tiden, dygnet runt och är rädd för vad som kan hända med mig eller mina vänner.
På grund av min oro kan människor se mig som jobbig, man lär sig väldigt snabbt vilka vänner som kommer stanna och vilka som bara orkar ett litet tag innan dom drar vidare utan att säga ett ord.
Jag jobbar hårt på att försöka ta ett steg tillbaka när oron i kroppen kommer, att ta distans från mig själv och lära mig att det inte alltid har hänt något när någon inte svarar på mina sms eller när jag ringer.
Dom kanske bara är upptagna eller kanske till och med sover..

Men jag är en väldigt komplicerad människa, jag försöker vara väldigt enkel att ha med att göra men när det väl kommer till kritan så bryr jag mig allt för mycket om vad som händer med mina vänner.
Jag tror alltid det värsta när någon inte har svarat efter någon dag, ser hur människan dör från mig även om den kanske lever och har väldigt roligt just i den stunden jag sitter och föreställer mig olika senarier av olyckor.

Men tror man blir dum i huvudet när så många vänner har dött från en som det har gjort för mig.
Vänner som har dött i olyckor, cancer eller tagit livet av sig.
Jag vill inte på fler begravningar av mina vänner liksom, inte förrän ni är så gamla att ni dör av ålderdom.

Så jag vill be om ursäkt till mina vänner om ni tycker jag är jobbig för att jag hör av mig för ofta eller blir allt för på.
Men tro det eller ej jag bryr mig bara om er, jag älskar er och vill bara erat bästa.
Samtidigt som jag får ro i kroppen av att veta att ni har det bra.
Jag skulle kunna resa till andra sidan jordklotet om ni var där för att ge er en kram om ni mår dåligt och sedan åka hem igen.
Jag älskar er villkorslöst!