2012-01-23
12:21:17
Men sluta spring då förhelvete!
Jag har aldrig i mitt liv behövt ha dessa samtal två gånger med en vän, dom är jobbiga som fan men ibland måste man tydligen "göra rätt".
Tycker du inte om hur jag beter mig är det egentligen inte mitt problem egentligen är det väl enbart ditt?
Du sprang fort som fan in i detta men du springer lika fort iväg igen.
Tror du är rädd för att du inte känner mig, du förstår inte hur jag är som person och du kan inte läsa hur jag fungerar.
Jag är så mycket mer än bara en människa, jag är som en sluten bok som du aldrig någonsin kommer få läsa mer än några sidor av om du inte kan ge mig en chans att först känna mig fullt trygg med dig.
Jag tror du är rädd för att jag är kapabel till att komma dig nära om du inte ser upp, du är rädd för att bli sårad.
"Jag vill inte råka såra dig" tror faktiskt det är så att det är du som inte vill råka bli sårad och där av springer iväg.
Jag är inte längre rädd för att bli sårad, jag har lärt mig att kämpar man inte för något vinner man inte heller.
Att hålla käften när det är något jag inte gillar är något jag är så fruktansvärt trött på.
Det jag däremot ofta är rädd för är svaren som skall komma när jag är så brutalt ärlig och uppriktig mot människor i min omgivning.
Jag är rädd för att förlora individer som står mig nära hjärtat, jag är helt klart rädd för att förlora dig.
Men jag har även lärt mig att livet inte är så jävla enkelt, ibland måste man chansa för att kunna se vart man landar.
Du har sagt till mig att jag inte öppnade mig och det är därför vi är där vi är idag.
Men om jag tänker efter, jag vet inte ett skit om dig.
Du öppnade aldrig upp dig för mig heller du gav mig aldrig chansen att lära känna dig ordentligt.
En månad med dig och det kändes som att vi hade träffats så många gånger mer.
Snälla tänk på att det var inte ens en månad som vi hann prata med varandra.
Jag tittar på vasen med blommorna jag fick utav dig i julas, eller ja nu är dom så klart döda allt är visset.
Men du, dom vissnade med dig.
Nu tänkte jag ta en paus från allt detta skrivandet och kommer tillbaka om några dagar eller så.
Jag ska ta och sluta oroa mig så otroligt mycket och kanske ta och röka lite och se om livet flyter på bättre då;)
Puss på er! .
Tycker du inte om hur jag beter mig är det egentligen inte mitt problem egentligen är det väl enbart ditt?
Du sprang fort som fan in i detta men du springer lika fort iväg igen.
Tror du är rädd för att du inte känner mig, du förstår inte hur jag är som person och du kan inte läsa hur jag fungerar.
Jag är så mycket mer än bara en människa, jag är som en sluten bok som du aldrig någonsin kommer få läsa mer än några sidor av om du inte kan ge mig en chans att först känna mig fullt trygg med dig.
Jag tror du är rädd för att jag är kapabel till att komma dig nära om du inte ser upp, du är rädd för att bli sårad.
"Jag vill inte råka såra dig" tror faktiskt det är så att det är du som inte vill råka bli sårad och där av springer iväg.
Jag är inte längre rädd för att bli sårad, jag har lärt mig att kämpar man inte för något vinner man inte heller.
Att hålla käften när det är något jag inte gillar är något jag är så fruktansvärt trött på.
Det jag däremot ofta är rädd för är svaren som skall komma när jag är så brutalt ärlig och uppriktig mot människor i min omgivning.
Jag är rädd för att förlora individer som står mig nära hjärtat, jag är helt klart rädd för att förlora dig.
Men jag har även lärt mig att livet inte är så jävla enkelt, ibland måste man chansa för att kunna se vart man landar.
Du har sagt till mig att jag inte öppnade mig och det är därför vi är där vi är idag.
Men om jag tänker efter, jag vet inte ett skit om dig.
Du öppnade aldrig upp dig för mig heller du gav mig aldrig chansen att lära känna dig ordentligt.
En månad med dig och det kändes som att vi hade träffats så många gånger mer.
Snälla tänk på att det var inte ens en månad som vi hann prata med varandra.
Jag tittar på vasen med blommorna jag fick utav dig i julas, eller ja nu är dom så klart döda allt är visset.
Men du, dom vissnade med dig.
Nu tänkte jag ta en paus från allt detta skrivandet och kommer tillbaka om några dagar eller så.
Jag ska ta och sluta oroa mig så otroligt mycket och kanske ta och röka lite och se om livet flyter på bättre då;)
Puss på er! .
Kommentera inlägget här:
