Lammkött

Nätter får en verkligen till att tänka en sju helvetes massa.
Det har gått så långt att jag nu bokat en tid för det som jag alltid har varit så fruktansvärt rädd för.
Med andra ord en privat sittning med tarot kort.

Jag har alltid lekt med mina egna kort och tolkat det på mitt egna vis.
Mest för skoj skull, det är inte något jag egentligen kan sätta mig in i då jag inte tagit mig tillräckligt mycket tid till att lära mig läsa korten på rätt sätt.
Om det nu ens egentligen fungerar.
Jag måste ju säga att jag är väldigt skeptisk men samtidigt så kan det ju finnas en chans att det faktiskt funkar.


Jag är troende..
Men nej jag kan inte rabbla verser ur bibeln, jag kan enbart sjunga dom "kändaste" psalmerna på svenska och danska.
Men tror inte direkt det är någon som dömmer mig för det.
Jag går inte till kyrkan var söndag, men visst jag hade gärna gått dit oftare än vad jag egentligen gör.
Kyrkor är väldigt fridfulla och vackra.
Men jag kommer från en familj där det där aldrig har betytt något, det är aldrig något vi pratar om.
Det är därför jag även älskar att åka till mormor och hälsa på speciellt på julen.
Det är den tiden jag får tillsammans med henne själv, och jag följer så gärna med henne dit.

Tar man ens upp något sådant här hemma så skrattas det bara.


Äsch de är bara en massa tankar, ska bli skönt den dagen jag flyttar ut och jag får leva mitt eget liv igen.
På mitt egna sätt, för om jag får säga det själv så är jag inte så jävla dålig på att ta hand om mig själv som människor runt om kring mig tydligen tror.
Men att få det slängt upp i ansiktet "känner jag tina rätt så klarar hon inte hit och hon klarar inte dit och hon är inte kapabel till dittan och inte kapabel till dattan". Kul att ni tror på mig.

Tacka fan för att jag själv inte har tappat tron på att jag kan om jag bara vill.
Klart jag behöver människor runt om kring mig, det behöver alla.

Men jag behöver inte kommentarerna "du behöver en bra tjej som kan ta hand om dig och få dig att tänka på andra sätt".

nej nej nej nej nej... Vänta lite nu kära ni.

Jag behöver inte någon jävla brud som kan ta hand om mig, som ska lära mig vad som är rätt eller fel.
Det är där jag blir så irriterad på er för jag vet vad som är rätt och vad som är fel, jag vet hur jag ska göra för att ta hand om mig själv.
Det jag vill ha i mitt liv är inte en brud som ska "mamma" mig och säga "tina hör här så kan du alltså inte göra".
Det jag söker hos en tjej det är faktiskt någon som kan älska mig just för den jag är.
Jag vill att man ska kunna ta hand om varandra.
För varför ska inte jag kunna visa lika mycket kärlek som den tjejen gör, eller varför ska inte den kunna komma till mig och prata om den känner behov för det?
Allt handlar om balans.
Inte om någon som ska ta hand om mig eller tvärt om. Då kan jag lika gärna stanna här hemma och ruttna på mitt flickrum.

Känslan att bara få vara, och få känna på mina egna vilkor är helt underbart.
Jag är glad att du kom in i mitt liv.

Puss och godnatt på mina kära.